År 1951 samlades nästan hela det svenska samhället i en stor insamlingsaktion för Israel. Resultatet blev att 72 monteringsfärdiga trähus sändes till Israel och byn Kfar Ahim uppstod. På samma mark hade det bara några år tidigare legat en stor palestinsk by, Qastina. Dess innevånare fördrevs i samband med att staten Israel bildades och de var nu hänvisade till eländiga flyktingläger. Om dem visste svenskarna i stort sett ingenting.
Den svenska opinionen var under årtiondena efter Israels bildande starkt Israelvänlig och de få röster som talade för palestiniernas sak avfärdades oftast som antisemitiska.
Min nya bok är en omsorgsfull kartläggning av diskussionen kring Palestina och de fördrivna palestinierna i svensk samhällsdebatt från staten Israels bildande tills opinionen började svänga i slutet av 1960talet.
Boken ges ut på Celanders förlag.
