Folke Bernadotte mördades med den israeliska regeringens goda minne

Folke Bernadotte mördades på öppen gata under FN-uppdrag i Jerusalem den 17 september 1948. Samtidigt dödades den franske översten Sérot. Bernadotte befann sig inom den del av staden som kontrollerades av den israeliska regeringen. Han hade ingen form av väpnad eskort, trots att myndigheterna var skyldiga att sörja för hans säkerhet.

Israels regering fördömde mordet i de allra kraftigaste ordalag. Man utpekade omedelbart de skyldiga – Lehi, eller Sternligan, en underjordisk grupp som ännu inte underkastat sig regeringens auktoritet och organisationen upplöstes. När fördömanden från olika håll klingat ut, hände inte så mycket mer. Därefter har historieskrivningen blivit den, att Sternligan var de ytterst ansvariga. Men studerar man dokumenten finner man att ansvaret måste sökas högre upp.

Det var svenske konsuln i Kairo, Widar Bagge, som fäste svenska regeringens uppmärksamhet på israelernas uppenbara saktfärdighet när det gällde att ställa någon inför rätta för dådet. När israelerna efter många påtryckningar lämnade en redogörelse för mordspaningarna, ansågs den så bristfällig, att Sverige tillsatte en egen mordutredning under riksåklagaren Maths Heuman. Heumans rapport, som publicerades i mars 1950, var förödande kritisk.

Mordutredningen framstod som helt undermålig. Vittnen hade inte förhörts, brottsplatsen hade inte spärrats av, uppenbara ledtrådar hade negligerats och så vidare. Heuman konstaterade: ”I själva verket är bristerna av den grava karaktär, att tvivel måste uppstå huruvida de israeliska myndigheterna eftersträvat att föra utredningen till ett positivt resultat.”

Heuman tog även upp den uteblivna eskorten. ”De vid tiden för mordet oroliga förhållandena i Jerusalem hade bort föranleda de israeliska myndigheterna att förse greve Bernadotte med väpnad eskort. Så hade skett vid ett av greve Bernadottes tidigare besök i Jerusalem, den 3 augusti, då läget i staden var mindre spänt än morddagen. Det är förvisso tragiskt att behöva konstatera att de enklaste försiktighetsåtgärder från israeliskt håll skulle ha förhindrat attentatets utförande.”

Heumans rapport försatte den svenska regeringen i en brydsam situation. Staten Israels ställning var stark, den bars av en sympativåg efter avslöjandena om Förintelsens groteska grymheter. Israel var medlem av FN och erkänt av alltfler länder. Det var inom västvärlden bara de nordiska länderna som höll inne sina erkännanden och det med uttalad hänvisning till israelernas handläggning av Bernadotteaffären. Det var i längden inte möjligt för Sverige att hålla tillbaka erkännandet.

Samtidigt utlöste Heuman-rapporten en omfattande kritik i pressen som regeringen inte kunde negligera. Den sände därför utrikesrådet baron Lagerfeldt till Tel Aviv, och han lät israelerna förstå, att om de presterade ett godtagbart bemötande av Heumans kritik och en ursäkt för bristerna, så skulle saken vara ur världen. Israelerna tillsatte en kommission under juristen Shimon Agranat för att gå igenom fallet. I juni 1950 fick Sverige den israeliska regeringens svar.

Det första som tas upp i svaret, är frågan om eskorten. Man vidhåller att varken regeringen eller dess representanter i Jerusalem brustit i sina åligganden genom att inte förse medlaren med beväpnad skyddsvakt. Man tillmötesgår dock kritiken lite grann genom att säga följande, ”det är uppenbart att regeringen hade handlat klokare, om den mera noggrant tagit kännedom om greve Bernadottes verkliga önskemål och hans inställning och inte låtit saken bero på förmodanden – hur starkt grundade dessa än voro – vilka ledde till uppfattningen att han icke önskade en beväpnad skyddsvakt på grund av sin speciella ställning som Förenta Nationernas medlare.”

Observera att regeringen här uttryckligen tar på sig ansvaret för att Bernadotte inte eskorterades, det var alltså inte ett beslut som Jerusalems militärmyndigheter tog på egen hand. Liksom att man inte framför några andra skäl för den uteblivna eskorten än rena förmodanden.

Därefter går man in på den misslyckade polisundersökningen. Man godtar i princip kritiken och skyller den på de kaotiska förhållanden som rådde i Jerusalem vid tillfället. Slutligen uttalar man ett beklagande över detta ”fega lönnmord”.

Regeringen fick även ta del av Agranat-kommissionens rapport, men det fick inte allmänheten. Det är föga troligt att den allmänna opinionens företrädare nöjt sig med israelernas beklagande om de fått läsa rapporten. Den är betydligt mer genomarbetad och välformulerad än den underkända rapporten från året innan, men i sak är den lika tunn.

Om vi begränsar oss till frågan om eskorteringen, som är kärnfrågan, så försvarar man sig efter två linjer.

Ett: Även om Bernadottes mission var avskydd, så gällde det inte hans person. ”Det var naturligt för myndigheterna att anta, att varken IZL eller Lehy skulle gå så långt som att faktiskt planera mord på honom, med tanke på den stora personliga prestigen hos mannen som representerade den Högsta Internationella Organisationen.”

Två: Kommissionen menar att medlaren inte ville ha någon eskort och att detta var en medveten del av fredspolitiken. På det sättet ville han understryka Förenta Nationernas stora prestige och demonstrera för hela världen att deras uppdrag var en fredsmission.

Punkt ett är rent nonsens. Sternligan hade varnat offentligt upprepade gånger för vad de tänkte göra. USA-ambassadören McDonald hade tagit upp mordhoten med israeliska myndigheter. Alla i Jerusalem med insikt i vad som hände visste vad som var på gång.

Hur var det då med Bernadottes önskan att inte bli eskorterad? Underlaget till Heumans rapport finns på Riksarkivet under namnet Bernadotteutredningen och den var hemligstämplad fram till år 2000. Den innehåller många intressanta uppgifter som aldrig kommit till allmän kännedom. Om man läser den tillsammans med Agranat-kommissionens rapport, ser man tydligt att de israeliska förklaringarna inte håller. Detta måste varit uppenbart för svenska myndigheter år 1950, men det var obekväma sanningar som snabbt glömdes bort.

En rad samstämmiga vittnesmål säger, att Bernadotte aldrig bad om någon eskort, men om han erbjöds sådan, accepterade han den utan diskussion. Det är myndigheternas sak, brukade han säga. Det finns ingenting i vare sig den svenska eller den israeliska rapporten som styrker att Bernadotte skulle haft något emot att bli eskorterad.

Dessutom – israelerna var skyldiga att sörja för medlarens säkerhet enligt en resolution av FN:s säkerhetsråd utfärdad en månad före attentatet, vilket för övrigt bara var en bekräftelse av etablerad internationell lag.

Alltså: Israeliska myndigheter visste att risken för ett attentat var överhängande. Trots det underlät de att beskydda honom, vilket de var skyldiga att göra och hade gjort vid tidigare besök.

Svenska regeringen valde emellertid att godkänna de israeliska förklaringarna och upprättade fulla diplomatiska förbindelser. Historieskrivningen har därefter blivit, att Bernadotte mördades av judiska terrorister och att den israeliska regeringen beklagade och fördömde brottet. Den korrekta beskrivningen är denna: ”Bernadotte mördades med den israeliska regeringens goda minne.”

Publicerat på Newsmill 2.4.2012

Annonser

3 kommentarer

Filed under Folke Bernadotte

3 responses to “Folke Bernadotte mördades med den israeliska regeringens goda minne

  1. Bertil Creson

    Buren,
    Det var synd att Sverige inte lät Maths Heuman göra en utredning av mordet på R. Wallenberg!
    Israels regering hade endast existerat ett par månader. Den bildades 14 maj 1948. Dagen efter anfölls israelerna av de arabiska grannländerna. Att kräva av dem att de skulle göra en föredömlig undersökning mitt under ett brinnande krig, är lite väl magstarkt av dig Buren. Istället kastar du fram en hypotes att ”Folke Bernadotte mördades med den israeliska regeringens goda minne”. Hur du kommer fram till denna allvarliga anklagelse år ofattbart. Palmach som var den officiella israeliska föregångaren till IDF, låg i bitter strid med de reaktionära krafterna såsom Stern, Etzel och Lechi. Strider utkämpades emellan dem. Buren, Om du vill komma med fakta, belägg dem. Jag tycker att mordet på Palme är något du skulle kalla för svensk flathet. Sverige har inte haft krig på ett par hundra år, och har alla resurser för att lösa mordet. Spekulera istället i detta avgrundshåll!

  2. Dag Nilsson

    Hej Göran! Jag gillar din artikel. En fråga: Det står i Wikipedia om Folke Bernadotte att han mördades på Palmehgatan i stadsdelen Old Katamon i Jerusalem. Eftersom jag ser en synkronisitet i detta att Palme är den andra svenska medlaren i Mellan Östern som mördats så undrar jag om du kan bekräfta att mordet skedde då bilen kördes på Palmehgatan.

    • Nej, gatan har inget med Palme att göra. Stavningen är lite olika, eftersom den transkriberats från hebreiska, men vanligen skriver man Palmach-gatan. Palmach var ett elitförband inom den sionistiska/israeliska krigsmakten.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s